| dbo:abstract
|
- Jakob Erlandsen (* im 12. oder 13. Jahrhundert; † 18. Februar 1274 auf Rügen) war Erzbischof von Lund. Seine Eltern hießen Erland und Caecilie (Tochter von Sune Ebbesen). (de)
- Jakob Erlandsen (died 18 February 1274) was a Danish Archbishop of Lund (1254–1274) and the central character of the first great church conflict in Denmark. (en)
- Jacob Erlandsen (mort le 18 février 1274) est un archevêque danois de Lund de 1254 à 1274 et le principal protagoniste du premier conflit entre l'église et le pouvoir royal au Danemark. (fr)
- Jakob Erlandsen (ca. 1220 – 18 februari 1274) was tussen 1254 en 1274 aartsbisschop van het bisdom Lund. Hij was een zoon van Erland en Cæcilie (de kleindochter van ). Als domproost in Lund nam hij als advocaat voor Erik Plovpenning deel aan het Eerste Concilie van Lyon in 1245. Tegen de wens van de koning in sprak hij voor , bisschop in Roskilde, waarna zijn kerkelijke inkomen en erfgoederen in beslag werden genomen. Erlandsen en de koning verzoenden zich later. De paus benoemde hem in 1250 tot bisschop van Roskilde. In 1254 schonk hij stadsrechten aan Kopenhagen, dat tot die tijd onder het bisdom in Roskilde viel. Later dat jaar werd Erlandsen benoemd tot aartsbisschop in Lund. Op de in maart 1256 werd overeengekomen dat het gebruik van geweld tegen, of het gevangen nemen van een bisschop tot een interdict leiden zou. Jakob Erlandsen stierf in 1274 op het destijds Deense eiland Rügen (Rygen), terwijl hij op de terugweg was vanuit Rome. Archeologisch onderzoek aan het vermoedelijke graf van Erlandsen uit begin jaren 1970 leek erop te duiden dat de persoon in dat graf om het leven was gebracht. (nl)
- Jacob Erlandsen, död 18 februari 1274 på Rügen i nuvarande Tyskland, var ärkebiskop i Lunds stift från 1254 till sin död. Jacob Erlandsen, var son till Erland (Galen) och Andreas Sunesens systerdotter Cecilie Herlogsdatter av Skjalm Hvides ätt (född 1162). Han studerade utomlands och blev sedan domprost i Lund. 1245 sändes han till konciliet i Lyon för att tala för kung Erik Plogpennings sak, men tog i stället parti för den fördrivne biskopen . Påven utnämnde honom till sin kaplan och 1249 till biskop i Roskilde. Som sådan stadfäste han 1254 Köpenhamns äldsta stadsrätt. 1252 valdes han till ärkebiskop i Lund, men kunde först 1254 överta denna plats, mot kungens vilja. Han hävdade kraftfullt kyrkans rätt, särskilt kyrkans självständighet och kyrkogodsens skattefrihet. Därigenom kom han snart i häftig strid med kungamakten. Då Kristoffer och hans kansler biskop Nils av Viborg, sökte utvidga kungamakten i Skåne satte sig Jacob Erlandsen till motvärn och bestred kungens rätt att kalla kyrkans underlydande till ledung och krävde för alla intäkter rättsliga böter, danaarv med mera. Till en början hade han stöd av skåningarna men då han försökte bringa den skånska kyrkorätten i närmare överensstämmelse med den kanoniska väckte han deras motstånd, under ledning av Jacob Erlandsens egen bror Nils, gälkare i Skåne. 1256 kastade han in stridshandsken mot den världsliga makten genom den så kallade "Vejlekonstitutionen", enligt vilken riket skulle beläggas med interdikt i händelse av övergrepp mot någon biskop från kungens sida. Då Jacob Erlandsen inte lyckades få det danska prästerskapet bakom sig, vann den ingen allmän anslutning. 1258 inte bara vägrade han att själv kröna kungens son, Erik Klipping, utan hotade även biskoparna med bannlysning, om de gjorde det. Då lät kung Kristofer I Jacobs egen bror fängsla honom. Vid Kristofers död ett par månader senare befriades Jacob ur fångenskapen, men var fortfarande oförsonlig. Han tillsatte den förmodade kungamördaren Arnfast som biskop i Århus och förbjöd kyrklig jordfästning av de bönder, som fallit för kungens sak. Han kunde ändå inte hävda sin ställning, utan lämnade landet 1260 och hade sedan svårt att få sitt uppträdande godkänt av påven. Dennes nuntius bannlyste honom 1262, och Urban IV ålade honom 1264 att begära avsked. Jacob Erlandsen begav sig till Rom där han lyckades förmå Clemens IV att ta sig an hans sak. Sedan biskop Nils av Viborg avlidit ställde sig den nya regeringen med Nils Jyde i spetsen försonligare mot ärkebiskopen. 1272 kom det äntligen till förlikning, varefter han kunde återvända, och stridsfrågorna skulle avgöras genom skiljedom. Enligt de skriftliga källorna dog han i Rügen 1274 under återresan. Hösten 1972, under en arkeologisk utgrävning av Klostergatan i Lund, påträffades hans grav i ruinen efter gråbrödrakyrkans kor. Graven visar att hans kropp skelleterats innan den transporterats till Lund för begravning. När man undersökte hans skelett, fann man ett stort hål vid vänster tinning, som visade på att han avlidit genom yttre våld mot kraniet. Detta har lett till en omstridd hypotes om att han skulle ha mördats i hemlighet på danske kungens order. (sv)
|
| dbo:thumbnail
| |
| dbo:wikiPageID
| |
| dbo:wikiPageLength
|
- 4492 (xsd:nonNegativeInteger)
|
| dbo:wikiPageRevisionID
| |
| dbo:wikiPageWikiLink
| |
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| dcterms:subject
| |
| gold:hypernym
| |
| schema:sameAs
| |
| rdf:type
| |
| rdfs:comment
|
- Jakob Erlandsen (* im 12. oder 13. Jahrhundert; † 18. Februar 1274 auf Rügen) war Erzbischof von Lund. Seine Eltern hießen Erland und Caecilie (Tochter von Sune Ebbesen). (de)
- Jakob Erlandsen (died 18 February 1274) was a Danish Archbishop of Lund (1254–1274) and the central character of the first great church conflict in Denmark. (en)
- Jacob Erlandsen (mort le 18 février 1274) est un archevêque danois de Lund de 1254 à 1274 et le principal protagoniste du premier conflit entre l'église et le pouvoir royal au Danemark. (fr)
- Jakob Erlandsen (ca. 1220 – 18 februari 1274) was tussen 1254 en 1274 aartsbisschop van het bisdom Lund. Hij was een zoon van Erland en Cæcilie (de kleindochter van ). Als domproost in Lund nam hij als advocaat voor Erik Plovpenning deel aan het Eerste Concilie van Lyon in 1245. Tegen de wens van de koning in sprak hij voor , bisschop in Roskilde, waarna zijn kerkelijke inkomen en erfgoederen in beslag werden genomen. Erlandsen en de koning verzoenden zich later. (nl)
- Jacob Erlandsen, död 18 februari 1274 på Rügen i nuvarande Tyskland, var ärkebiskop i Lunds stift från 1254 till sin död. Jacob Erlandsen, var son till Erland (Galen) och Andreas Sunesens systerdotter Cecilie Herlogsdatter av Skjalm Hvides ätt (född 1162). 1256 kastade han in stridshandsken mot den världsliga makten genom den så kallade "Vejlekonstitutionen", enligt vilken riket skulle beläggas med interdikt i händelse av övergrepp mot någon biskop från kungens sida. Då Jacob Erlandsen inte lyckades få det danska prästerskapet bakom sig, vann den ingen allmän anslutning. (sv)
|
| rdfs:label
|
- Jakob Erlandsen (de)
- Jacob Erlandsen (fr)
- Jakob Erlandsen (en)
- Jakob Erlandsen (nl)
- Jacob Erlandsen (sv)
|
| owl:sameAs
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| foaf:depiction
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is dbo:wikiPageDisambiguates
of | |
| is dbo:wikiPageRedirects
of | |
| is dbo:wikiPageWikiLink
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
