Staffan Söderblom (diplomat)

svensk diplomat

Staffan John Söderblom, född 14 juli 1900 i Paris, Frankrike, död 11 december 1985 i Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län, var en svensk diplomat.

Staffan Söderblom


Tid i befattningen
1951–1952
Företrädare Torsten Hammarström
Efterträdare Hugo Wistrand

Tid i befattningen
1946–1951
Företrädare Zenon P. Westrup
Efterträdare Torsten Hammarström

Tid i befattningen
1944–1946
Företrädare Vilhelm Assarsson
Efterträdare Gunnar Hägglöf

Född Staffan John Söderblom
14 juli 1900
Paris, Frankrike
Död 11 december 1985 (85 år)
Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län
Gravplats Uppsala gamla kyrkogård
Utbildning Fil. kand. 1918
Jur. kand. 1921
Alma mater Uppsala universitet
Yrke Diplomat
Maka Marjorie Marian Fullerton-Carnegie (g. 1946–1980; hennes död)
Föräldrar Nathan Söderblom
Anna Forsell
Släktingar Helge Söderblom (bror)
Sven Söderblom (bror)
Jon Olof Söderblom (bror)

Biografi

redigera

Söderblom avlade studentexamen vid 15 års ålder, efter att ha lärt sig bland annat grekiska och latin vid König-Albert-Gymnasium i Leipzig. Han kom senare även att behärska ryska, franska, tyska, engelska och holländska. Han avlade filosofie kandidatexamen 1918 och juris kandidatexamen 1921, båda vid Uppsala universitet, och värvades därefter som attaché av Utrikesdepartementet (UD).

Under 1920-talet hade Söderblom sin tjänst förlagd till europeiska städer som Antwerpen, London, Wien, Rotterdam, Oslo, Bern, och Moskva. Han blev andre legationssekreterare vid UD 1929, och var även var sekreterare i den svenska delegationen i Nationernas förbund. I den senare rollen bistod han Östen Undén, när denne såsom skiljedomare skulle lösa tvisten mellan Grekland och Bulgarien om gränserna vid Centralrhodopien 1930–1932. Därefter blev Söderblom förste legationssekreterare 1933, byråchef 1934 och chef för UD:s politiska avdelning samt utrikesråd 1938, vid 37 års ålder. I sin yrkesroll var Söderblom känd som en målmedveten och expeditiv tjänsteman med sanslöst arbetstempo och arbetskapacitet. Som chef för UD:s politiska avdelning var han bland annat sysselsatt med förhållandet mellan Sverige och Nazityskland.

Efter en undran från utrikesminister Christian Günther och statsminister Per Albin Hansson utnämndes Söderblom till envoyé och beskickningschef i Moskva, sedan Vilhelm Assarsson förklarats persona non grata 1943. Han tjänstgjorde där 1944–1946, och utsågs därefter till envoyé i Bern. År 1951 blev Söderblom ambassadör i Peking, sedan Sverige erkänt Folkrepubliken Kina 1949. Han drabbades där av akut utmattningssyndrom, och entledigades därför som ambassadör 1952. Från 1954 var han i disponibilitet.

Staffan Söderblom var son till ärkebiskop Nathan Söderblom och dennes hustru Anna Forsell, samt bror till Helge Söderblom, Sven Söderblom och Jon Olof Söderblom. År 1946 gifte han sig med Marjorie Marian Fullerton-Carnegie (född Lacey, 1898–1980). Han är gravsatt på Uppsala gamla kyrkogård.[1]

Söderblom och fallet Raoul Wallenberg

redigera

I den omfattande utredningen SOU 2003:18,[2] den s.k. Eliassonkommissionen, riktas stark kritik mot Söderblom i hans egenskap av Sveriges envoyé i Moskva. Det konstateras av Eliassonkommissionen att han hade underrättats den 17 januari 1945 av Sovjetunionens vice utrikeskommissarie Vladimir G. Dekanozov att Raoul Wallenberg och hans egendom påträffats och tagits i beskydd av sovjetiska militärmyndigheter i Budapest.

Enligt Eliassonkommissionen underlät Söderblom att driva ärendet utifrån den erhållna informationen. Istället påstår kommissionen att han något senare lät de sovjetiska myndigheterna förstå, att man från svenskt håll utgick från att Wallenberg hade omkommit i en olycka på vägen från Budapest. Därmed var, menar Eliassonkommissionen, i praktiken Wallenbergs öde i praktiken beseglat. Sveriges uppfattning att Wallenberg var död skulle prägla handläggningen av Wallenbergärendet fram till 1952. Därefter blev den svenska inställningen en helt annan, med en intensiv diplomatisk aktivitet med bland annat statsminister Tage Erlanders besök i Moskva 1956 som ett av inslagen. Vid denna tid förekom det även flertal vittnesmål av personer som påstod att de sett Wallenberg i sovjetiska fångläger, men också vittnesmål som förmedlas av bland andra Nanna Svartz.

En annan bild av hur Wallenbergärendet handlades av Söderblom under åren 1945–1946 ges i Omi Söderbloms bok från 2021, Söderblom och Wallenbergaffären. Nytt ljus i ett trauma.[3]

Utmärkelser

redigera

Svenska utmärkelser

redigera

Utländska utmärkelser

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Söderblom, Staffan JohnSvenskaGravar.se
  2. ^ (SOU 2003:18; Ett diplomatiskt misslyckande: Fallet Wallenberg och den svenska utrikesledningen ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050316104707/http://www.regeringen.se/content/1/c4/14/55/eea4918e.pdf. Läst 16 mars 2015. )
  3. ^ Maria Schottenius: Toppdiplomaten som blev Raoul Wallenbergs onda genius i Dagens Nyheter Kultur, sidan 18
  4. ^ Sveriges statskalender för året 1953. Kungl. svenska riddareordnarna 1953. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1953. sid. 56 
  5. ^ Sveriges statskalender för året 1928. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1928. sid. 74 
  6. ^ Sveriges statskalender för året 1929. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1929. sid. 74 
  7. ^ Sveriges statskalender för året 1930. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1930. sid. 74 
  8. ^ Sveriges statskalender för året 1931. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1931. sid. 74 
  9. ^ Sveriges statskalender för året 1935. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1935. sid. 75 
  10. ^ Sveriges statskalender för året 1936. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1936. sid. 75 
  11. ^ Sveriges statskalender för året 1938. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1938. sid. 79 
  12. ^ Sveriges statskalender för året 1939. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1939. sid. 79 
  13. ^ [a b c] Sveriges statskalender för året 1941. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1941. sid. 81 
  14. ^ [a b c d] Sveriges statskalender för året 1942. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1942. sid. 81 
  15. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1943. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1943. sid. 87 
  16. ^ Sveriges statskalender för året 1944. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1944. sid. 91 
  17. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1946. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1946. sid. 274 
  18. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1947. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1947. sid. 280 

Tryckta källor

redigera
  • Gunnar Hägglöf, Samtida vittne 1940-1945, Stockholm:P.A. Norstedt & Söners Förlag 1972, ss. 68, 101-102.
  • Vem är det 1961, red. I. Burling, P.A. Norstedt & Söners Förlag Stockholm 1960, s.1014
  • Omi Söderblom, Söderblom och Wallenberg-affären – nytt ljus i ett trauma, Stockholm:Carlsson 2021, ISBN 9789189063907
Företrädare:
Vilhelm Assarsson
Sveriges envoyé i Moskva
1944–1946
Efterträdare:
Gunnar Hägglöf
Företrädare:
Torsten Hammarström
Sveriges ambassadör i Peking
1951–1952
Efterträdare:
Hugo Wistrand