| dbo:abstract
|
- Une exploitation à ciel ouvert (en anglais : open-pit mining, open-cast mining), ou excavation à ciel ouvert (en anglais : open cut excavation, surface mining), est une technique d'exploitation minière qui consiste à extraire de la roche ou des minéraux de la terre par leur retrait d'une fosse à ciel ouvert, parfois appelée emprunt (borrow). Une excavation à ciel ouvert peut désigner une carrière ou une mine à ciel ouvert. Les carrières sont un cas particulier d'exploitation par fosse, qui s'intéresse à des gisements de roche très denses et bien consolidées, qui vont être débité en pierre à bâtir ou en granulat. En terrain meuble l'exploitation se fait en continu, l'extraction et l’évacuation s’enchaînant; en roche dure l'utilisation d'explosif impose une exploitation discontinue. L'exploitation à ciel ouvert est de manière générale moins dangereuse que l'exploitation souterraine. L'exploitation à ciel ouvert autorise l'emploi d'engins lourds, aux gabarits « hors normes », pelles hydrauliques, dumper, chargeuses de fort gabarit. En France, dans le code minier, l'assujettissement d'un gîte contenant des substances minérales ou fossiles soit au régime légal des mines, soit à celui des carrières est déterminé par la seule nature des substances. (fr)
- Open-pit mining, also known as open-cast or open-cut mining and in larger contexts mega-mining, is a surface mining technique of extracting rock or minerals from the earth from an open-air pit, sometimes known as a borrow. This form of mining differs from extractive methods that require tunnelling into the earth, such as long wall mining. Open-pit mines are used when deposits of commercially useful ore or rocks are found near the surface. It is applied to ore or rocks found at the surface because the overburden is relatively thin or the material of interest is structurally unsuitable for tunnelling (as would be the case for cinder, sand, and gravel). In contrast, minerals that have been found underground but are difficult to retrieve due to hard rock, can be reached using a form of underground mining. To create an open-pit mine, the miners must determine the information of the ore that is underground. This is done through drilling of probe holes in the ground, then plotting each hole location on a map. The information gained through the holes with provide an idea of the vertical extent of the ore's body. This vertical information is then used to pit tentative locations of the benches that will occur in the mine. It is important to consider the grade and economic value of the ore in the potential pit. Open-pit mines that produce building materials and dimension stone are commonly referred to as "quarries." Open-pit mines are typically enlarged until either the mineral resource is exhausted, or an increasing ratio of overburden to ore makes further mining uneconomic. When this occurs, the exhausted mines are sometimes converted to landfills for disposal of solid wastes. However, some form of water control is usually required to keep the mine pit from becoming a lake, if the mine is situated in a climate of considerable precipitation or if any layers of the pit forming the mine border productive aquifers. In Germany and adjacent countries several former open pit mines have been deliberately converted into artificial lakes forming areas such as the Lusatian Lake District, the Central German Lake District or the . A particular concern in the formation of these lakes is acid mine drainage. Open-pit mining is to be considered one of the most dangerous sectors in the industrial world. It causes significant effects to miners' health, as well as damage to the ecological land. Open-pit mining causes changes to vegetation, soil, and bedrock, which ultimately contributes to changes in surface hydrology, groundwater levels, and flow paths. Additionally, open-pit produces harmful pollutants depending on the type of mineral being mined, and the type of mining process being used. (en)
- Täkt är en äldre böjningsform av ”att ta” som även förekommer i begreppen självtäkt och våldtäkt. I modernt språkbruk är täkt en beteckningen på en plats eller fyndighet som utnyttjas för utvinning, brytning eller insamling av grus, morän, berg, torv, tång, blocksten, lera, sand, kalksten, vatten, jord, eller annat material från fastighet i avsikt att nyttiggöra det uttagna materialet genom försäljning eller egen användning. Miljöpåverkan från täkter består främst av påverkan på grundvattnet, vattenkvalitet och naturmiljö samt buller, vibrationer, damning. Detta uppstår i samband med sprängning, lastning och lossning, krossning, bearbetning av material samt vid transporter till och från täkten. Sprängning av berg ger upphov till vibrationer i mark som kan orsaka olägenhet för människors hälsa och miljön. Täkter kan ta stora ytor i anspråk, och det är viktigt att man vid lokalisering och utformning av täkten görs så att negativa miljöeffekter undviks eller minimeras. Det krävs tillstånd för att öppna och driva en täkt. Täkterätt reglerades redan i medeltida lagstiftning. (sv)
- Глибокий кар'єр (рос. глубокий карьер, англ. open-pit mine, нім. Tieftagebau m) — кар'єр глибиною понад 100 м. (uk)
|
| rdfs:comment
|
- Глибокий кар'єр (рос. глубокий карьер, англ. open-pit mine, нім. Tieftagebau m) — кар'єр глибиною понад 100 м. (uk)
- Une exploitation à ciel ouvert (en anglais : open-pit mining, open-cast mining), ou excavation à ciel ouvert (en anglais : open cut excavation, surface mining), est une technique d'exploitation minière qui consiste à extraire de la roche ou des minéraux de la terre par leur retrait d'une fosse à ciel ouvert, parfois appelée emprunt (borrow). En terrain meuble l'exploitation se fait en continu, l'extraction et l’évacuation s’enchaînant; en roche dure l'utilisation d'explosif impose une exploitation discontinue. (fr)
- Open-pit mining, also known as open-cast or open-cut mining and in larger contexts mega-mining, is a surface mining technique of extracting rock or minerals from the earth from an open-air pit, sometimes known as a borrow. (en)
- Täkt är en äldre böjningsform av ”att ta” som även förekommer i begreppen självtäkt och våldtäkt. I modernt språkbruk är täkt en beteckningen på en plats eller fyndighet som utnyttjas för utvinning, brytning eller insamling av grus, morän, berg, torv, tång, blocksten, lera, sand, kalksten, vatten, jord, eller annat material från fastighet i avsikt att nyttiggöra det uttagna materialet genom försäljning eller egen användning. (sv)
|
.jpg){kind=link}
.jpg){kind=link}
